EU-valet
Jag röstade JA idag och det är främst två argument som övertygat mig
ett från JA-sidan och ett från NEJ-sidan
Först en förklaring.
För ett år sen var MP fortfarande sveriges mest EU-kritiska parti i princip, men så förklarade i våras språkrören att de svängt i åsikt och nu förvisso fortfarande var fett KRITISKA till EU men ändå VILL VARA MED tillskillnad från innan då de liksom övriga i partiet inte bara Kritiserat, utan även stöttat kritiken med ett Utträdeskrav. Fler anslöt sig till den nya linjen (vilken i princip alla övriga etablerade partier har i sverige utom vänsterpartiet) och vill alltså vara med i EU trots att EU erkänns dåligt och i behov av revolutionerande reformer. ”Fighting the dragon from within without a will to get out / denying it’s a sin and forgeting what it’s all about.”
Grön Ungdoms riksårsmöte tog upp frågan men att arbeta för att slopa utträdeskravet avslogs. MP’s kongress tog också upp det men ansåg sig inte platt nog att ta beslutet och hänvisade därför till vad som just nu äger rum - en medlemsomröstning i September 2008 där alla betalande medlemmar som gått med och betalt t.o.m. juni(?) i år får delta.
Omröstningsfrågan lyder: ”Anser du att miljöpartiet ska förorda att Sverige ska lämna EU?” Frågan ska alltså INTE tolkas som ”Tycker du fortfarande att EU är dåligt?” För det utgår partiet från att alla fortfarande tycker, mer eller mindre. Frågan är snarare om det skulle bli bättre eller sämre för världen om Sverige gick ur...
De argument som spelat störst roll för mitt avgörande i frågan:
Först JA-argumentet (Ja, jag tycker att Miljöpartiet ska förorda att Sverige lämnar EU) De flesta länder i EU har gröna partier som älskar EU eftersom EU säger sig vara satt till världen med ett samvetsrent uppdrag att bringa jorden fred, kärlek, mångfald och ekologisk harmoni. Emellertid kan dessa saker i allra högsta grad klassas som undermånligt återfunna i EU-byråkratin, och andra gröna partier har insett detta, det svenska inte minst. Även det utomEUliga Norska gröna partiet är exempelvis en obotlig Nejsägare till överstatligheten. Men i Finland och Österrike, har det under denhär kampanjen kommit till min kännedom, varit så att de gröna partiernas EU-kritik bara var orubblig tills utträdeskraven slopades. Därefter var de inte längre EU-kritiska, tvärt om svängde de snabbt om till EU-älskare som såg helt mellan det fjärde rikets blodiga fingrar. Vill vi undvika att det händer oss gröna även i Sverige?
Jag säger: JA! - Behåll utträdeskravet!
Sen NEJ-argumentet (Nej, jag tycker inte att Miljöpartiet ska förorda att Sverige lämnar EU) Dethär argumentet har påverkat mig ännumer då det känns djupare ideologiskt än bara begränsat till EU-frågan. Argumentet lyder precis som jag hört lokala miljöpartister och andra realos resonera: Nej men vi är ju avvikare, vi tycker ju inte som de andra och det är helt poänglöst. Vi vet ju att de mest avvikande förslagen bara skulle bli avslagna om de lades fram och därför lägger vi inte ens fram dem! Vad är det för poäng med att ha åsikter om vi aldrig lägger fram dem? Och vad är det för poäng att lägga fram förslag som inte går igenom? När alla andra tycker samma sak och bara vi avviker måste vi kanske börja inse att det är vi som har fel och ändra oss - påverka nyanser snarare än helheter, lägga ner radikalkritiken och istället använda energin där den ger tydliga resultat.
Jag säger: Hela partiet och vår ideologi och våra åsikter BASERAR SIG på avvikande uppfattningar, vissa av dem har delvis genom vår och delvis genom andras förtjänst fått gehör trots att de från början varit motarbetade av i princip alla. Ideologin är vidare baserad på att ställa sig på de svaga och oddsfattigas sida, djurens, ekologins, barnens, kvinnornas, hbtq:arnas, rasminoriteters, etniska minoriteters, uländers, vapenvägrares, civilkurageaktivisters, reklammotståndares, handikappades o.s.v.. Ska vi ge upp någon eller alla dessa kamper bara för att majoriteten av de etablerade makthavarna inte agerar för det?
Vi ska dessutom inte vara sossar!
Att lägga förslag som inte går igenom är om vi tror på dem aldrig dumt. Det visar att åsikten finns, det visar att en annan värld är möjlig - inte löjlig! Även om många skrattat och skrattar åt idéer som lagts fram och läggs fram. En äkta grön ska aldrig rädas skratten från de trångsynta och visionärslösa kortsiktiga. Men bör alltid akta sig för att bli en av dem.
Om du Vill höja skatten med tio procent och använda pengarna för att avveckla all biltrafik kommande tre åren - SÅ SÄG DET. Kanske blir resultatet bara en höjd förmögenhetsskatt med två procent och upprustande av befintliga järnvägsnätet. Men utan det radikala förslaget kanske det blivit intet!
Det värsta som kan hända en politiker är en fobi för de egna visionerna.
Slutresultatet av arbetet i en viss fråga under en viss tid kan få bli en majoritetens kortsiktigt realistiska kompromiss - men majoritetens delar måste vara sigsjälva sanna, annars är även majoriteten förfuskat förljugen och en kompromiss mellan fördomarna om varandra snarare än de ärligt menade åsikterna. Och en vision är som en ledande stjärna, oavsett om eller när den går att nå så behövs den för att inte vilsenheten ska ta över och riktingen bli fel bara för att stigen alla andra går är det enda som tycks tydligt...
Radikalkritik GER tydligare resultat och historien är full av minoriteter som inte hade fel bara för att majoriteter var emot!
ett från JA-sidan och ett från NEJ-sidan
Först en förklaring.
För ett år sen var MP fortfarande sveriges mest EU-kritiska parti i princip, men så förklarade i våras språkrören att de svängt i åsikt och nu förvisso fortfarande var fett KRITISKA till EU men ändå VILL VARA MED tillskillnad från innan då de liksom övriga i partiet inte bara Kritiserat, utan även stöttat kritiken med ett Utträdeskrav. Fler anslöt sig till den nya linjen (vilken i princip alla övriga etablerade partier har i sverige utom vänsterpartiet) och vill alltså vara med i EU trots att EU erkänns dåligt och i behov av revolutionerande reformer. ”Fighting the dragon from within without a will to get out / denying it’s a sin and forgeting what it’s all about.”
Grön Ungdoms riksårsmöte tog upp frågan men att arbeta för att slopa utträdeskravet avslogs. MP’s kongress tog också upp det men ansåg sig inte platt nog att ta beslutet och hänvisade därför till vad som just nu äger rum - en medlemsomröstning i September 2008 där alla betalande medlemmar som gått med och betalt t.o.m. juni(?) i år får delta.
Omröstningsfrågan lyder: ”Anser du att miljöpartiet ska förorda att Sverige ska lämna EU?” Frågan ska alltså INTE tolkas som ”Tycker du fortfarande att EU är dåligt?” För det utgår partiet från att alla fortfarande tycker, mer eller mindre. Frågan är snarare om det skulle bli bättre eller sämre för världen om Sverige gick ur...
De argument som spelat störst roll för mitt avgörande i frågan:
Först JA-argumentet (Ja, jag tycker att Miljöpartiet ska förorda att Sverige lämnar EU) De flesta länder i EU har gröna partier som älskar EU eftersom EU säger sig vara satt till världen med ett samvetsrent uppdrag att bringa jorden fred, kärlek, mångfald och ekologisk harmoni. Emellertid kan dessa saker i allra högsta grad klassas som undermånligt återfunna i EU-byråkratin, och andra gröna partier har insett detta, det svenska inte minst. Även det utomEUliga Norska gröna partiet är exempelvis en obotlig Nejsägare till överstatligheten. Men i Finland och Österrike, har det under denhär kampanjen kommit till min kännedom, varit så att de gröna partiernas EU-kritik bara var orubblig tills utträdeskraven slopades. Därefter var de inte längre EU-kritiska, tvärt om svängde de snabbt om till EU-älskare som såg helt mellan det fjärde rikets blodiga fingrar. Vill vi undvika att det händer oss gröna även i Sverige?
Jag säger: JA! - Behåll utträdeskravet!
Sen NEJ-argumentet (Nej, jag tycker inte att Miljöpartiet ska förorda att Sverige lämnar EU) Dethär argumentet har påverkat mig ännumer då det känns djupare ideologiskt än bara begränsat till EU-frågan. Argumentet lyder precis som jag hört lokala miljöpartister och andra realos resonera: Nej men vi är ju avvikare, vi tycker ju inte som de andra och det är helt poänglöst. Vi vet ju att de mest avvikande förslagen bara skulle bli avslagna om de lades fram och därför lägger vi inte ens fram dem! Vad är det för poäng med att ha åsikter om vi aldrig lägger fram dem? Och vad är det för poäng att lägga fram förslag som inte går igenom? När alla andra tycker samma sak och bara vi avviker måste vi kanske börja inse att det är vi som har fel och ändra oss - påverka nyanser snarare än helheter, lägga ner radikalkritiken och istället använda energin där den ger tydliga resultat.
Jag säger: Hela partiet och vår ideologi och våra åsikter BASERAR SIG på avvikande uppfattningar, vissa av dem har delvis genom vår och delvis genom andras förtjänst fått gehör trots att de från början varit motarbetade av i princip alla. Ideologin är vidare baserad på att ställa sig på de svaga och oddsfattigas sida, djurens, ekologins, barnens, kvinnornas, hbtq:arnas, rasminoriteters, etniska minoriteters, uländers, vapenvägrares, civilkurageaktivisters, reklammotståndares, handikappades o.s.v.. Ska vi ge upp någon eller alla dessa kamper bara för att majoriteten av de etablerade makthavarna inte agerar för det?
Vi ska dessutom inte vara sossar!
Att lägga förslag som inte går igenom är om vi tror på dem aldrig dumt. Det visar att åsikten finns, det visar att en annan värld är möjlig - inte löjlig! Även om många skrattat och skrattar åt idéer som lagts fram och läggs fram. En äkta grön ska aldrig rädas skratten från de trångsynta och visionärslösa kortsiktiga. Men bör alltid akta sig för att bli en av dem.
Om du Vill höja skatten med tio procent och använda pengarna för att avveckla all biltrafik kommande tre åren - SÅ SÄG DET. Kanske blir resultatet bara en höjd förmögenhetsskatt med två procent och upprustande av befintliga järnvägsnätet. Men utan det radikala förslaget kanske det blivit intet!
Det värsta som kan hända en politiker är en fobi för de egna visionerna.
Slutresultatet av arbetet i en viss fråga under en viss tid kan få bli en majoritetens kortsiktigt realistiska kompromiss - men majoritetens delar måste vara sigsjälva sanna, annars är även majoriteten förfuskat förljugen och en kompromiss mellan fördomarna om varandra snarare än de ärligt menade åsikterna. Och en vision är som en ledande stjärna, oavsett om eller när den går att nå så behövs den för att inte vilsenheten ska ta över och riktingen bli fel bara för att stigen alla andra går är det enda som tycks tydligt...
Radikalkritik GER tydligare resultat och historien är full av minoriteter som inte hade fel bara för att majoriteter var emot!