Klassklyftiga Maud hotar barn(bidragen)
Maud Olofsson har föreslagit att barnbidraget inte längre ska gälla alla.
Varför?
För att det är så orättvist säger Maud.
För att familjebilden förändrats säger Yvonne Hirdman i svt.
För att det inte längre fyller sitt ursprungliga syfte att generera fler barn medhåller media.
För att befästa klassklyftorna, bränna alla rödgröna broar och ge fattiga ännumer ångest genomskådar jag.
Jag menar att barnbidraget genom sin existens och lika fördelning till varje individ på samma sätt som rösträtten är ett tecken på tankegången att alla människor är lika värda. Och barnbidraget är så som medborgarlönen även ett erkännande av allas rätt till mat, bostad och kläder. Ett erkännande som i sigsjälv sträcker sig längre än till symbolstadiet. En inskränkning av den delen av barnbidraget är även en inskränkning av vårt likavärde och skapar grogrund för desperation, klassklyftor, klasshat, polisstat, kastsamhälle, välgörenhet/biståndsmottagar-mentalitet med mera. Detta är kärnan i min kritik.
Att börja begränsa bidraget och behovspröva det skapar stress på bidragstagarna och därmed deras psykiska belastning av sin ekonomiska situation, minskar insynen och förståelse för bidraget, ökar utgifterna staten har för att anställa byråkrater och skapar en grund för borgarna att om de får lust kunna avveckla bidraget helt. Det kan bli en skam att ta barnbidrag på samma sätt som det finns ett skampåförande för dagens socialbidragstagare, något som alltså gör de fattigas situation ännumer utsatt.
Barnbidraget är i min mening tänkt att vara ett bestående bidrag på det sätt att det ska vara till alla och lika för alla, det kan dock omarbetas och utbyggas eller avvecklas och ersättas i riktning mot medborgarlön. Det ska förvisso kunna mildra klassorättvisorna för de minst bemedlade i samhället, men syftet med bidraget är verkligen inte att vara en krockkudde för underklassen - det ska vara just ett praktiskt erkännande av allas lika rätt till liv, mat och bostad. Det är alltsåinte en tillfällig åtgärd mot klassamhället som ska avvecklas när klasslösheten kommer - en strävan vi åtminstone i känsla och vilja förmodligen ännu har majoritet för i Sverige. Dock är ju borgerligheten och Maud rädda för klasslösheten då det ekonomiskt skulle missgynna dem, därför vill de bränna broar som leder dit, exempelvis då barnbidraget som bevisar att det går att ha ett bidrag på fast summa som innefattar alla utan behovsprövning.
Det moderaterna invänder mot är att låginkomsttagare kanske hellre polar med sina barn än ökar sin arbetstid lite om de ligger vid gränsen för att få bidrag. ÅHNEJ!!! DET VORE JU HEMSKT! Folk arbetar ju alldeles för lite i dethär samhället, vi behöver mer stress, utbrändhet, onödiga produkter och "tjänster", folk har dessutom alldeles för mycket möjligheter att förverkliga sina liv och drömmar och barnen har ju fått på tok för mycket kärlek och uppmärksamhet som det är!
Eller?
Det skulle ju annars kunna tänkas att istället för att göra borgarklassikern "försämra skyddsnäten" gjorde saker för att höja löner, arbetsmiljö och öka förmåner på arbetsplatser om de nu så prompt vill att folk ska arbeta mer. Men nejnej, den hårda piskans taktik funkade bra för faraonerna och detsamma gäller Reinfeldt i arbetspolitiken, tillskillnad från i miljöpolitiken där det snarare viftas med giftodlade morötter för att locka folk att låtsaslösa problemen för syns skull och där piskor är bannlysta.
Förmodligen blev dock moderaterna i barnbidragsfrågan mest rädda av ordet rättvisa i Mauds resonemang och kan mycket väl tänkas ändra åsikt längre fram, om typ ett år eller så när de insett att det var ett luftargument i långa loppet.
Som ett sidospår i dethär inlägget kan sägas att moderaterna också gjorde ett utspel om barnbidraget nyligen och sa att barnbidraget borde vara delat i två mellan föräldrarna som en jämställdhetsgrej som bland annat skull förenkla vid skiljsmässa. Jättebra förslag som skulle vara ärligt positivt för jämställdheten om det inte vore för ett tankefel (som iofs. finns redan i nuvarande system förmodar jag). Barnbidraget bör inte gå till nån jävla förälder - barnbidraget är barnens egendom! Visst förvaltas barns pengar av deras föräldrar för det mesta och det kan på många sätt vara bra, men pengarna bör likväl gå Till Barnen. Sen kan det delas upp därifrån lika till båda föräldrarna och i princip gå raka vägen in på barnets bankkonto och vidare till föräldrarnas konton i två lika delar.
Maud säger att barnbidraget är orättvist eftersom att rika människor får så mycket pengar att de kan lägga undan allt och ta ut en enorm klumpsumma när de fyllt 18 emedan fattiga människor måste använda pengarna så fort de kommer för att ens ha någon gröt på frukostbordet.
Men är det på något sätt ett rimligt argument? Kan verkligen Maud eller någon annan i dethär landet på allvar mena det att klassorättvisorna och fördelningspolitikens brister skulle komma ifrån är barnbideragets regler? Om Maud på allvar skulle tro på ett samhälle där borgarbarnen inte skulle skämmas bort till det yttersta emedan barn till låginkomsttagare knappt har råd med hela kläder om de ska ha mat på bordet - då skulle hon lägga förslag i stil med chockhöjd skatt för höginkomsttagare, statlig insats till kommunerna för att höja kommunalanställdas löner, med omedelbar expropriering förbjuda egendomsinnehav över XX-antal miljoner eller höja a-kassan.
Men det är inte vad Maud gör.
Felet för henne verkar inte vara att rika blir enormt rikare eller att fattiga hålls kvar på samma nivå och tillochmed sänks - felet hon verkar se är att barnen till de fattiga och de rika jämställs.
Mauds förslag
http://www.aftonbladet.se/foraldrar/article2116874.ab
Moderaterna invänder på sitt sätt
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2119285.ab
Moderaternas utspel
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1998003.ab
Klassklyftorna ökar i Sverige
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2122731.ab
Jag är inte ensam i kritiken
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2119234.ab
Varför?
För att det är så orättvist säger Maud.
För att familjebilden förändrats säger Yvonne Hirdman i svt.
För att det inte längre fyller sitt ursprungliga syfte att generera fler barn medhåller media.
För att befästa klassklyftorna, bränna alla rödgröna broar och ge fattiga ännumer ångest genomskådar jag.
Jag menar att barnbidraget genom sin existens och lika fördelning till varje individ på samma sätt som rösträtten är ett tecken på tankegången att alla människor är lika värda. Och barnbidraget är så som medborgarlönen även ett erkännande av allas rätt till mat, bostad och kläder. Ett erkännande som i sigsjälv sträcker sig längre än till symbolstadiet. En inskränkning av den delen av barnbidraget är även en inskränkning av vårt likavärde och skapar grogrund för desperation, klassklyftor, klasshat, polisstat, kastsamhälle, välgörenhet/biståndsmottagar-mentalitet med mera. Detta är kärnan i min kritik.
Att börja begränsa bidraget och behovspröva det skapar stress på bidragstagarna och därmed deras psykiska belastning av sin ekonomiska situation, minskar insynen och förståelse för bidraget, ökar utgifterna staten har för att anställa byråkrater och skapar en grund för borgarna att om de får lust kunna avveckla bidraget helt. Det kan bli en skam att ta barnbidrag på samma sätt som det finns ett skampåförande för dagens socialbidragstagare, något som alltså gör de fattigas situation ännumer utsatt.
Barnbidraget är i min mening tänkt att vara ett bestående bidrag på det sätt att det ska vara till alla och lika för alla, det kan dock omarbetas och utbyggas eller avvecklas och ersättas i riktning mot medborgarlön. Det ska förvisso kunna mildra klassorättvisorna för de minst bemedlade i samhället, men syftet med bidraget är verkligen inte att vara en krockkudde för underklassen - det ska vara just ett praktiskt erkännande av allas lika rätt till liv, mat och bostad. Det är alltsåinte en tillfällig åtgärd mot klassamhället som ska avvecklas när klasslösheten kommer - en strävan vi åtminstone i känsla och vilja förmodligen ännu har majoritet för i Sverige. Dock är ju borgerligheten och Maud rädda för klasslösheten då det ekonomiskt skulle missgynna dem, därför vill de bränna broar som leder dit, exempelvis då barnbidraget som bevisar att det går att ha ett bidrag på fast summa som innefattar alla utan behovsprövning.
Det moderaterna invänder mot är att låginkomsttagare kanske hellre polar med sina barn än ökar sin arbetstid lite om de ligger vid gränsen för att få bidrag. ÅHNEJ!!! DET VORE JU HEMSKT! Folk arbetar ju alldeles för lite i dethär samhället, vi behöver mer stress, utbrändhet, onödiga produkter och "tjänster", folk har dessutom alldeles för mycket möjligheter att förverkliga sina liv och drömmar och barnen har ju fått på tok för mycket kärlek och uppmärksamhet som det är!
Eller?
Det skulle ju annars kunna tänkas att istället för att göra borgarklassikern "försämra skyddsnäten" gjorde saker för att höja löner, arbetsmiljö och öka förmåner på arbetsplatser om de nu så prompt vill att folk ska arbeta mer. Men nejnej, den hårda piskans taktik funkade bra för faraonerna och detsamma gäller Reinfeldt i arbetspolitiken, tillskillnad från i miljöpolitiken där det snarare viftas med giftodlade morötter för att locka folk att låtsaslösa problemen för syns skull och där piskor är bannlysta.
Förmodligen blev dock moderaterna i barnbidragsfrågan mest rädda av ordet rättvisa i Mauds resonemang och kan mycket väl tänkas ändra åsikt längre fram, om typ ett år eller så när de insett att det var ett luftargument i långa loppet.
Som ett sidospår i dethär inlägget kan sägas att moderaterna också gjorde ett utspel om barnbidraget nyligen och sa att barnbidraget borde vara delat i två mellan föräldrarna som en jämställdhetsgrej som bland annat skull förenkla vid skiljsmässa. Jättebra förslag som skulle vara ärligt positivt för jämställdheten om det inte vore för ett tankefel (som iofs. finns redan i nuvarande system förmodar jag). Barnbidraget bör inte gå till nån jävla förälder - barnbidraget är barnens egendom! Visst förvaltas barns pengar av deras föräldrar för det mesta och det kan på många sätt vara bra, men pengarna bör likväl gå Till Barnen. Sen kan det delas upp därifrån lika till båda föräldrarna och i princip gå raka vägen in på barnets bankkonto och vidare till föräldrarnas konton i två lika delar.
Maud säger att barnbidraget är orättvist eftersom att rika människor får så mycket pengar att de kan lägga undan allt och ta ut en enorm klumpsumma när de fyllt 18 emedan fattiga människor måste använda pengarna så fort de kommer för att ens ha någon gröt på frukostbordet.
Men är det på något sätt ett rimligt argument? Kan verkligen Maud eller någon annan i dethär landet på allvar mena det att klassorättvisorna och fördelningspolitikens brister skulle komma ifrån är barnbideragets regler? Om Maud på allvar skulle tro på ett samhälle där borgarbarnen inte skulle skämmas bort till det yttersta emedan barn till låginkomsttagare knappt har råd med hela kläder om de ska ha mat på bordet - då skulle hon lägga förslag i stil med chockhöjd skatt för höginkomsttagare, statlig insats till kommunerna för att höja kommunalanställdas löner, med omedelbar expropriering förbjuda egendomsinnehav över XX-antal miljoner eller höja a-kassan.
Men det är inte vad Maud gör.
Felet för henne verkar inte vara att rika blir enormt rikare eller att fattiga hålls kvar på samma nivå och tillochmed sänks - felet hon verkar se är att barnen till de fattiga och de rika jämställs.
Mauds förslag
http://www.aftonbladet.se/foraldrar/article2116874.ab
Moderaterna invänder på sitt sätt
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2119285.ab
Moderaternas utspel
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1998003.ab
Klassklyftorna ökar i Sverige
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2122731.ab
Jag är inte ensam i kritiken
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2119234.ab
Kommentarer
Postat av: Axel Nordin
Barnbidraget syftar ju till att få fler barn födda. Tyvärr har den ju en antievgenisk effekt.
Den egalitära modernismen kan inte värdera människor utifrån blodslinjer, kaster eller andra gruppidentiteter. Det är därför helt naturligt att den moderna människans värderas utifrån den enda variabel som kan användas, dess ekonomiska rikedom.
Vi behöver inte hålla med om att det är ett bra system, jag gör det inte själv. Det är likväl det system vi har. I det läget är ju ett barnbidrag lika för alla ett stort problem. Eftersom vi värderar människor utifrån plånboken så är de människor vi helst vill ha de som får minst relativ vinst av att skaffa barn. De människor vi värderar lägst och vars barn rimligen är ointressantast att få se satta till världen är ju de som får mest relativ behållning av nuvarande systemet.
Det finns 2 lösningar på problemet. Den enkla är att inkomstpröva barnbidraget. Inget barnbidrag till låginkomsttagare, ett begränsa till medelinkomsttagare och ett rejält barnbidrag till höginkomsttagare.
En mera tilltalande men beydligt svårare väg är att våga ifrågasätta om det inte finns bättre grunder för att sortera önskade och oönskade medmänniskor utifrån än plånboken.
Trackback