progg

Dethär blogginlägget är ett svar på Jakop och Anders inlägg på Newsmill med titeln ”Alla liberaler är välkomna till oss”.

Det jag mest hakade upp mig på var en detalj. Men först till den omedelbara kritik jag kände och som är högst relevant för den gröna rörelsen i Sverige idag.

Vad uppmanar artikeln till? Vad påpekar den? Vad får det för konsekvenser?

Min första reaktion var naturligtvis på rubriken, men vad rubriken och brödtexten säger anser jag vara väldigt olika saker. Enligt mig antyder rubriken att vi vill organisera de aktiva liberaler som tröttnat på högerns sammansmältning i en blandning av konservatism och nyliberalism istället för mer klassisk liberalism eller socialliberalism. Brödtexten däremot talar mer om problematiken med den nya högern och att dessa liberalers röster i valet bör hamna på MP. Dessa saker är starkt skillda.

Jag håller helt med om att klassiska liberaler har mer åsiktssamstämmighet med MP är FP och bör lägga sin röst där för bäst representation. Emellertid vore det inte att gynna deras eller de grönas ståndpunkter att lämna exempelvis FP för MP. Om FP nånsin ska bli ett liberalt parti igen behövs aktiva inom den folkpartistiska rörelsen som påverkar inom den. Jag vill dessutom inte smutsa den redan uttunnade gröna ideologin med folk som exempelvis står för mänskliga rättigheter på klassiskt liberalt sätt, men missar långsiktighet och helhetsbilder och därmed samtidigt arbetar mot dessa rättigheter på vissa plan. Jag vill inte dela parti med djurrättsföraktande humanister eller ekonomistiska resursbristförnekare. Jag vill inte att grön demokrati och solidaritet ska hamna i skugga av liberal äganderätt eller en närmast religiös tro på fri vilja och tillhörande skylldigsjälvmentalitet. Jag vill inte dela parti med ökande antal kärnkraftsförespråkare, alkoholgynnare, bilälskare eller med folk blinda för att alla inte har samma utgångspunkter bara för att vi vill att de ska ha det. Förlåt. Men jag vill inte dela parti med horder av missnöjda folkpartister, för då får vi inte bara de gulliga delarna, vi får även de delar som den gröna rörelsen är en motbild till.

Naturligtvis kommer många liberaler komma till oss i vilket fall. Jag förstår dem. Jag skulle heller inte vilja representeras av Sabonis sverigedemokrati eller Björklunds auktoritetsvurm. Men vi bör uppmana de som orkar att stanna och kämpa, inte fly.

De liberala rösterna är dock ett annat kapitel och folkpartiets förlorande av dessa till oss borde vara en varningsklocka för dem om att de är på fel kurs, något som gör arbetet lite möjligare för de stannande klassiskliberalerna. Om dessa lyckas kanske vi får ett mittenparti i Sverige igen och ett högerparti mindre. En vinst både för klassiskliberaler som för gröna. För vi gröna är inte klassiskliberaler eller ens socialliberaler – vi är gröna. Det vore bra om vi fortsatte med det.

Det jag mest reagerade på var dock formuleringen "Liberalismen bryr sig inte om nationsgränser, utan sätter människan i centrum". Det stämmer till viss mån det som sägs i den sista delen - liberalismen har hävdat en universell kraft hos de mänskliga rättigheterna. Dock har ju liberalismen varit rätt bra på att tycka att en rättighet folk har är att just att folk har rättigheter. Detta mest genom varje nations rätt till en stat - nationalismen. Något de bankat in så hårt att det blivit allmän sanning och gör att tillochmed anarkister kan komma att vifta nationsfanor. NÄÄÄEEE?
Jo. Behöver jag säga mer än: Palestinademonstrationer?

Internationalismen var en rödsvart angelägenhet ända tills den gröna rörelsen kom och nationalismen var den ljusblå hanteringen på funderingarna. Eller, det stämde inte riktigt. Vid första världskriget övergavs ju internationalismen av socialdemokratin likväl som Kropotkin själv – ett bevis på att ingen rörelse eller person kan tillskänkas okritisk tillit.
Liberalismen och Nationalismen är djupt sammanbundna. Naturligtvis finns det massor av internationalistiska liberaler! Speciellt i vår tid - men under århundraderna har det knappast varit praxis. Kollar man på särskillda falanger kan man hitta konsekvent nationsupplösande liberalism genom historien. Men de är för det mesta undantag och att tillskriva hela liberalismen de egenskaperna är hemskt onödigt och glorifierande av liberalismen samtidigt som vi antyder att den gröna ideologin inte tillför något.

Det kan vara bra också att hävda goda egenskaper hos liberalismen i stort som egentligen inte finns i den som helhet. Då kanske liberalerna själva ändrar uppfattning om sig, på så vis kanske de förändras till det bättre med en bättre värld som resultat.
Hela artikeln är dock skriven för att liberalismen i tiden vi lever i är i förfall från de bra värden som faktiskt finns och funnits i liberalismen, så det känns lite felplacerat och döfött. Men jag vet inte. Det är ju nya tider. Lättare kanske att få liberaler att bli internationalister i vår tid än att få dem att bli liberala igen. Men då krävs nog mer än en halv mening i en grön text på newsmill. Något så litet att ett blogginlägg om saken kan verka onödigt. Men att formulera den meningshalvan känns mig ändå lite onödigare...

Socialliberaler är välkomna till oss gröna om de behöver – men alla liberaler tänker jag verkligen inte välkomna.

En av våra största samhällsproblem är rökningen. En av miljöpartiets många fördelar är att vi insett detta faktum. Miljöpartiet vill därför flytta all försäljning av tobak till systembolaget för att minska tobakens skadeverkningar, hjälpa rökavvänjning, motverka kriminella verksamheter så som smuggling och hjälpa statens finanser bland annat. Jag menar dock att statens finanser skulle må långt bättre av ett samhälle som slapp alla kostnader som tobaken orsakar, även om det skulle innebära uteblivna intäkter från tobaksskatten. Kostnaderna per år är på MINST 26 miljarder enl. docent Kristian Bolin och professor Björn Lindgren vid Lunds Universitets Centrum för Hälsoekonomi. Det är mer än vad alla EU-länderna enats om att gemensamt satsa för att bekämpa klimatförändringarna. Samma år som deras beräkningar är baserade på (2001) fick sverige in 8 miljarder kr på tobaksskatten – vilket inte ens täcker en tredjedel av kostnaderna! Däremot skulle kulturbudgeten vara fyra gånger så stor som idag om både tobaksskatten och tobakskostnaden försvann och mellanskillnaden hamnade hos kulturen. Och med en sådan kulturbudget skulle verkligen folk få större frihet i sinne, känsla, minne, liv och estetik – varje medborgare vore rik! Folk skulle ha mycket bättre möjligheter att göra vad de vill med sina liv än idag!

De som verkligen skulle tjäna ekonomiskt på detta är rökarna själva! Och deras anhöriga såklart. Det är många familjer som fått avvara resor till släkt och vänner, upplevelser, tid att umgås, restaurangbesök, nya cyklar och mycket annat – enbart för att någon eller några i familjen spenderat så mycket pengar på tobak att det till och med överstiger deras matkostnader! Ge dessa familjer makten att göra vad de vill med sina liv!

Men det är inte främst ekonomiska skäl som får mig att lägga den här motionen, kapitalism har aldrig legat mig varmt om hjärtat. Det gör däremot miljön och solidariteten med andra levande. Därför är det mer oroväckande med de gifter som den industriella odlingen kräver. Dessa orsakar mycket stora skador på de som arbetar på tobaksfälten, på växter omkring, på djurlivet och till och med grundvattentäkter! Något som gör att även omkringliggande samhällen drabbas och det sprider och förlänger dessutom verkningarna av gifterna. Gifterna kan ge många sjukdomar och organskador, bland annat depression och självmord är extra vanligt i odlingsområden för tobak. Själva tobaksplantorna är också giftiga och hanteringen av dem ger vad som kallas green tobacco sickness. Med rätt skyddsutrustning kan den undvikas, men det är inget tobaksföretagen ödslar pengar på. Arbetarna på plantagerna är ofta barn och får förutom usla arbetsvillkor även uselt betalt. Tobaksbolagen har dessutom stort inflytande och har i vissa fall exempelvis påverkat skolscheman för att barnen ska kunna hjälpa till på fälten i skördetid. Tobaksindustrins brott mot mänskliga rättigheter är många. Vi bör hjälpa tredje världens folk att göra vad de vill med sina liv, för de vill knappast utsättas för plantagen.

För att framställa de olika tobaksprodukterna måste tobaksplantan torkas. I torkningen av bladen på tobaksplantan använder man oftast ved från regnskogen. På ett år går det åt ca.11,4 miljoner ton träd vilket motsvarar ett område på 200 000 hektar skog. Detta leder till att regnskogen skövlas, att den biologiska mångfalden minskar och att växter och djur utrotas. Det är knappast vad dessa ekologins aktörer vill med sina liv.

Sen är det ju väldigt lätt att se problematiken med att ta upp odlingsmark i fattiga länder och frakta hit skördarna för att tillverka produkter som till och med är dåliga för oss och som när de förbrukas dessutom släpper ut mängder av gifter och koldioxid om alla bloss räknas ihop.

Ännu ett miljöproblem är nedskräpningen där det röks. 50% av ALL nedskräpning består av fimpar. Detta trots att det är olagligt enligt miljöbalken att lämna fimpar på marken.

Tobaksindustrin visar heller ingen respekt för djurens rättigheter. Massor av djur har på diverse sätt plågats till döds genom liv av fruktansvärda lidanden i egenskap av försöksdjur, allt för tobaksindustrins skull. Det är knappast vad dessa djur ville med sina liv.

Tobaksrök innehåller 4700 olika ämnen och kemiska föreningar, så att det är gift som sprids omkring rökare är rätt uppenbart. Ett 50-tal av ämnena är cancerframkallande. Det är skäl nog att inte utsätta andra för det, men det finns fler skäl.

Förutom de 6400 svenska rökare som dör varje år som följd av sin ovana drar de även med sig 500 till som dött av att ofrivilligt ha utsatts för rök utan att själva ha rökt. Det är mer än dubbelt så många döda som i trafiken. Knappast vad dessa önskat med sina liv, men de flesta som utsätts för passiv rökning besväras nog snarare än skadas, upp till en viss nivå. Men de flesta astmatiker skadas mer eller mindre av rök på ett sätt som är värre än hos övriga. Många astmatiker riskerar i högsta grad att dö om de utsätts för större mängder rök eller utsätts för röken en längre stund. 8% av svenska folket har astma i en eller annan form, så astmatikerna är heller ingen marginell grupp. Förutom i vissa fall död (genom plågsam långsam kvävning), så drabbas astmatikern i kontakt med rök av andningssvårigheter, irritation i luftrör och humör, koncentrationssvårigheter och andra besvär. Dessa besvär brukar komma direkt men kan också dröja flera timmar, upp till ett dygn i sällsynta fall. Och besvären sitter oftast kvar rätt länge, i minst en timme, men ofta är besvären till viss del kvar ända till dagen efter. För de astmatiker som besväras mest av röken är Sverige en apartheidstat. Som astmatiker behöver du tänka på vindriktning var du än är. Du måste välja bostad med extra stor omsorg för att undvika inrökthet och dåligt planerad ventilation eller ensidiga lägenheter med enbart fönster åt samma håll som grannar har balkonger exempelvis. Du blir portad från alla ställen där någon står eller nyss stått och rökt intill dörröppning, ventilation eller fönster. Du kan inte sitta i närheten av personer på bussen som nyss rökt, ibland inte ens dela buss med dem. Du måste vänta på tåg i fel ände av perrongen ibland. Med mera med mera. Och allt detta för att några andra lagt sig an med rökning, ett beteende som du i vår kultur dessutom förväntas ta ansvar för åt dem. Det är du som ska be dem fimpa, inte de som ska fråga om det är okej att de tänder. Det är du som måste tänka på vindriktningen, något rökare nästan aldrig gör själva även om det står en hel busskur med folk bredvid. Det är du som ska flytta dig på bussen, inte de som ska låta bli att röka timmen innan de stiger på. Och så vidare. Astma är ett osynligt handikapp som i de fall då det utlöses av tobaksrök lätt skulle kunna låta bli att handikappa om bara röken inte ägde en så stor del av våra samhällen och vår kultur. Om rökarna inte tilläts bolma hänsynslöst. Deras moln är också normbildande och påverkar andra som får röken på sig, i högsta grad de som försöker sluta röka. Barn till rökare löper mycket större risk att börja röka än barn till ickerökande föräldrar. Rökning smittar. Offentlig rökning bidrar till normen om att det inte bara skulle vara okej, utan tillochmed önskvärt att röka. 20-30 procent av barnastman orsakas av passiv rökning, knappast ville barnen ha den astman i sina liv. Rökkänsliga astmatiker vill iallafall definitivt inte få handikappade liv för rökarnas skull.

Men ska det inte vara allas rätt att röka om de vill? Naturligtvis kan man resonera så, men jag premierar rätten att andas. Dessutom, vad vinner egentligen rökare på att vara just rökare? Att åtta av tio rökare erkänner att de inte ens vill vara rökare borde eliminera argumentet, men för all del, låt oss titta närmare på det.

De flesta börjar inte röka för att det smakar så gott, tillför dem bättre hälsa eller för att de har för mycket pengar över och gärna stödjer Marlboro. De börjar av helt andra skäl. Det som brukar påpekas mest är kanske grupptrycksfaktorn, något som det bäddas för genom acceptansen i samhället för den här ovanan. Att folk etablerar och följer en norm är ibland helt ofarligt, men som vi gröna ofta uppmärksammar kan det också vara fruktansvärt farligt både för inblandade och utomstående.

Extremt många börjar dessutom av ett så absurt skäl som att någon designat en reklam på effektivt sätt. I en studie av 6 000 barn i åldern 10-12 år som intervjuades två gånger med ett års mellanrum fann man att barn som gillade cigarettreklam i den första intervjun börjat röka i dubbelt så hög grad under det följande året jämfört med barn som inte gillade tobaksreklam. Reklam skapar ofta ett upplevt behov av något du inte alls behöver och som till och med är dåligt för dig. Så är fallet verkligen med tobaken. Rökning är inte något folk vill syssla med, det är något de luras till och sen hålls kvar i genom de beroendeframkallande effekterna, dels i nikotinet och dels i de kulturella normer och främjanden vi har för rökningen. Nikotin är dubbelt så beroendeframkallande som kokain eller alkohol, faktum är att det är den mest beroendeframkallande drog som finns. Få inser vidden av beroendet när de börjar och är sen fast. De flesta som röker fyra fem cigarretter riskerar att hamna i ett beroende för resten av livet. Livskvaliten hos en rökare är dessutom lägre än hos ickerökare genom försämrad blodcirkulation, förintat luktsinne och abstinensbesvär bland annat. Låt rökarna göra vad de vill med sina liv! Befria dem från tobaken!

Den som börjar röka i tonåren löper tre gånger större risk än andra att dö en för tidig död redan mellan 35 och 69 år. I högre åldrar är risken dubbelt så stor som för ickerökaren. Med alla åldersgrupper medräknade dör varannan rökare som debuterat i tonåren av sin rökning.

Och rökning har ju mycket negativ effekt på folks hälsa i övrigt också. De får sämre grundhälsa, blir fula, kroniskt sjuka, försvagas och som sagt: dör. Men det vet ju alla. Detta är förövrigt saker som de flesta inte vill uppnå med sina liv.

Min åsikt är: Låt folk göra vad de vill med sina liv! Vill någon promenera frisk och rökfri på gatan, utan influenser av rovgiriga företags förtryckande påverkan på stadslivet och planeten, och ta djupa andetag ren luft utan att besväras. Hur crazy en sån önskan än kan låta. - Då är det den personens rättighet att göra det!

Jag yrkar därför:

att miljöpartiet jobbar vidare för att förbjuda alla former av tobaksreklam

att miljöpartiet arbetar för ett förbud av försäljning av röktobak

att miljöpartiet arbetar för ett förbud av försäljning av tobak som inte är ämnad att rökas

att miljöpartiet under kommande mandatperiod aktivt driver frågan om förbud för rökning under arbetstid/skoltid inom offentlig verksamhet

att miljöpartiet under kommande mandatperiod aktivt driver frågan om förbud för rökning i närheten av offentliga byggnader

att miljöpartiet under kommande mandatperiod aktivt arbetar för att förbjuda rökning vid alla perronger och busshållsplatser

att miljöpartiet arbetar för att förbjuda rökning inom 50 meter från bostad tillhörande annan person från vilken det inte finns godkännande för detta

att miljöpartiet långsiktigt verkar för att förbjuda rökning på allmän plats

att miljöpartiet arbetar för att förtydliga lagen för att visa att det är misshandel att utsätta någon för ofrivillig passiv rökning som denna person skadas av

att miljöpartiet under kommande mandatperiod arbetar för att kraftigt minska mängden tobak som får föras in i landet

att miljöpartiet under kommande mandatperiod aktivt arbetar för att främja rökavvänjning

att miljöpartiet med stöd av den nya lag som tillåter andra än poliser att bötfälla nedskräpning (i form av exempelvis fimpande på marken) ser till att på lokalt plan anställa folk att genomföra detta